Att bygga broar

En utgångspunkt i erfarenhet

När jag började utbildningen hade jag erfarenhet från förskola, anpassad grundskola och fritidshem. Jag ledde ofta med känsla och engagemang.

I gymnasiets klassrum kunde jag ändå ibland känna mig som en gäst, snarare än som den som äger rummet och leder lärandet. Jag behövde ett tydligare lärarperspektiv på didaktiska val, progression och bedömning.

När det intuitiva fick ett språk

En föreställningskarta blev en viktig vändpunkt. Den hjälpte mig att synliggöra och strukturera sådant som tidigare varit intuitivt.

Föreställningskartan gjorde det möjligt att sätta ord på tidigare intuitiva erfarenheter och förstå dem som delar av min professionella kompetens.

Fem delar som samspelar

Två insikter från VFU

Att släppa den digitala snuttefilten

Under VFU upptäckte jag att digitala presentationer ibland fungerade som en trygghet för mig. När ledarskapet växte blev jag mer medveten om att det pedagogiska mötet måste stå i centrum, oavsett verktyg.

En tavla eller ett fysiskt material kan ibland skapa mer närvaro. Elever behöver också utrymme för reflektion och kamratrespons.

Omdöme före rutin

I ett samtal efter en handledningssituation fick jag syn på att pedagogiskt omdöme ibland behöver gå före etablerad rutin. Det stärkte min tilltro till mitt eget professionella handlingsutrymme.

Min fortsatta strategi

• Använda en fast lektionsstruktur med genomtänkta reservplaner.
• Planera in formativa stopp där återkoppling blir en naturlig del av undervisningen.
• Söka kollegial dialog och fortsätta delta i didaktiska samtal.

Att fortsätta bygga broar

Professionsutveckling blir mer begriplig när erfarenheter bearbetas genom reflektion och kollegialt stöd. Jag vill fortsätta bygga broar mellan elever och innehåll, mellan teori och praktik och mellan mitt uppdrag och den lärmiljö jag vill skapa.